Ova fotografija mi se dopada pravo. Pogotovo kad se poveze za "vrisak" i kako je taj vrisak znak revolta prema svemu sto nije sutra, ocekivanje, nada i san - revolt prema stvarnosti. Safirskoplava sjena sna sto se iskosa ismijava i nadrazuje daje slici taj elemenat misticnosti. A faktum da se radi o bebi sto revoltira je malkice spooky - ili sto bi rek'o Kramer: "It freeks me out Jerry!".:)) Ne bih zelio da vjerujem da je nasa ceznja za snovima i escapeizam od proslosti, sto sedimentirala se u napornoj nam sadasnjosti, u zemlju snova gdje niko ne ostavlja tragove nesto sto je genetski preskribirano covjeku. Vi se se tu radi o nasim zapadnjackim modernim kulturalnim signalima i which way signs-ima sto nam vriste: "Achieve! Do it! Progress! Improve! Go get it, you can make it!" Mozda akt ganjanja snova u sebi i nije toliko zlocudan. Ali ne bi nam bilo zgoreg da sa vrijeme na vrijeme malkice reflektiramo. Da povucemo rucnu i zapitamo se malo o porijeklu tog sna. Koliko je on ustvari vezan sa nas. I mozda najbitnije, ciji san mi to ganjamo.
... mislim da ganjanje snova nije zlocudno, stavise mislim da je prijeko potrebno. Problem u stvari nastaje kada stanemo, povucemo rucnu, otpuhnemo i pogledamo unatrag da reflektiramo... U slucaju da tada ne vidimo tragove mi onda pojacavamo tempo, trcimo. Trazimo dalje... a u stvari se vracamo nazad. E tu dodje do onog vriska. Nema veze da li je u pitanju beba ili odrasla osoba. Nema veze. Svi mi imamo svoje jucer i sutra. I sve manje nas obraca paznju na danas.
I kao sto to pjesnik rece...
DU ÄR ÅNGA
Du säger "När ni var små, säg vilka droger tog ni då?" När vi var små så sköt vi kåda, bark och stål Och hjärnan blev mjuk av luthersk ångest inför Gud Och så blev jag sjuk och blev den skugga du ser nu
Men när natten var ljus I vårt sextiotalshus Så var vi långt, långt, långt härifrån I vår dröm om att fly till någonting nytt
Jag är född i en tid precis när dammet lagt sig ner En meningslös tid, exakt en tusendel försent Och visst bor det ett skrik någonstans i ditt lugna, tysta liv En vild fantasi som dränks i lådvinsnostalgi
Men när natten är ljus I ditt sjuttiotalshus Och du är ånga, spår av ett moln I en dröm om att fly till någonting nytt Och du håller så hårt och när längtan blir svår Så är jag din, din, din att ta med Att ta ut, att ta in i någonting nytt
Och när natten är ljus I vårt åttiotalshus Så är vi långt, långt, långt härifrån i vår dröm om att fly till någonting nytt Och vi håller för hårt, men den här drömmen är vår Och du är min, min, min att ta med, att ta ut på en jakt Efter tiden som flytt
Ma ja to vise aludiram na san o americkom snu - zato pitam za porijeklo sna i "ciji san mi to ganjamo". Jer lako je "go with the flow" k'o stampedo bizona koji srklete a nemaju pojma gdje, za nekim snom koji nam je vazniji od svega ostalog - a niko od nas ne zna zasto. Jer san u tom slucaju i nije nesto tamo hronoloski ispred nas nego se san sastoji iz toga da se dijeli sa nekim drugim - i onda nije ni bitno sta je sadrzaj tog sna. Zato i dalje smatram da se moramo s vremena na vrijeme zainteresovati o nasim snovima i pitati se da li su, i u tom slucaju u kolikoj mjeri, oni u stvari nasi. Ili smo samo opcinjeni da smo dio "nekog" sna i da je to u stvari taj san koji nas zadovoljava - san o snu. Cijela njemacka, ljudi zasljepljeni pripadnoscu necemu vecem, nekim idealima, dogmama i doktrinama, zajednickim ocekivanjima od buducnosti, zasljepljeni osjecajem pripadnosti nekoj grupi ljudi koji im pruzaju drustvo, okvir, uzajamno postovanje i ujedinjenost, cijela njemacka ganjala Hicin san, bez reflektiranja - i nije im (a pogotovo nikome sa strane) to bas dobro bilo. Cuda ce ti covjek napraviti za snove ali je uvijek do nas koliko su ta cuda dobre prirode. Moramo razmisljati i koristiti um za takve stvari - emotivni srkleti nas nesvjesne vode zedne preko vode a na putu nam se moze desiti da gazimo preko leseva i onda peremo ruke u krvi onih iza nas - a da nismo toga ni svjesni. Sa ovim, naravno, ne zelim reci da su emotivni impulsi nesto nepozeljeno - ne naprotiv. Tu se radja kreativnost i spontanitet. Al se i kreativa i spontanitet moze ( a mozda i treba) navigirati på nekim etickim kordinatama i koristiti sa ljubavlju i obzirom na sviju nas. Inace nas moze kreativitet na emotivni pogon pretvoriti u Dr-e Frankenstein-e, a znam da niko od nas to ne bi zelio. Tako da mozemo dati nasoj kreativi jedan "bias" obzira, brige i ljubavi. I onda da ganjamo san dok nam noge ne otpadnu:))
4 kommentarer:
Ova fotografija mi se dopada pravo. Pogotovo kad se poveze za "vrisak" i kako je taj vrisak znak revolta prema svemu sto nije sutra, ocekivanje, nada i san - revolt prema stvarnosti. Safirskoplava sjena sna sto se iskosa ismijava i nadrazuje daje slici taj elemenat misticnosti. A faktum da se radi o bebi sto revoltira je malkice spooky - ili sto bi rek'o Kramer: "It freeks me out Jerry!".:)) Ne bih zelio da vjerujem da je nasa ceznja za snovima i escapeizam od proslosti, sto sedimentirala se u napornoj nam sadasnjosti, u zemlju snova gdje niko ne ostavlja tragove nesto sto je genetski preskribirano covjeku. Vi se se tu radi o nasim zapadnjackim modernim kulturalnim signalima i which way signs-ima sto nam vriste: "Achieve! Do it! Progress! Improve! Go get it, you can make it!" Mozda akt ganjanja snova u sebi i nije toliko zlocudan. Ali ne bi nam bilo zgoreg da sa vrijeme na vrijeme malkice reflektiramo. Da povucemo rucnu i zapitamo se malo o porijeklu tog sna. Koliko je on ustvari vezan sa nas. I mozda najbitnije, ciji san mi to ganjamo.
... mislim da ganjanje snova nije zlocudno, stavise mislim da je prijeko potrebno. Problem u stvari nastaje kada stanemo, povucemo rucnu, otpuhnemo i pogledamo unatrag da reflektiramo... U slucaju da tada ne vidimo tragove mi onda pojacavamo tempo, trcimo. Trazimo dalje... a u stvari se vracamo nazad.
E tu dodje do onog vriska. Nema veze da li je u pitanju beba ili odrasla osoba. Nema veze. Svi mi imamo svoje jucer i sutra. I sve manje nas obraca paznju na danas.
I kao sto to pjesnik rece...
DU ÄR ÅNGA
Du säger "När ni var små, säg vilka droger tog ni då?"
När vi var små så sköt vi kåda, bark och stål
Och hjärnan blev mjuk av luthersk ångest inför Gud
Och så blev jag sjuk och blev den skugga du ser nu
Men när natten var ljus
I vårt sextiotalshus
Så var vi långt, långt, långt härifrån
I vår dröm om att fly till någonting nytt
Jag är född i en tid precis när dammet lagt sig ner
En meningslös tid, exakt en tusendel försent
Och visst bor det ett skrik någonstans i ditt lugna, tysta liv
En vild fantasi som dränks i lådvinsnostalgi
Men när natten är ljus
I ditt sjuttiotalshus
Och du är ånga, spår av ett moln
I en dröm om att fly till någonting nytt
Och du håller så hårt och när längtan blir svår
Så är jag din, din, din att ta med
Att ta ut, att ta in i någonting nytt
Och när natten är ljus
I vårt åttiotalshus
Så är vi långt, långt, långt härifrån i vår dröm om att fly till någonting nytt
Och vi håller för hårt, men den här drömmen är vår
Och du är min, min, min att ta med, att ta ut på en jakt
Efter tiden som flytt
KENT
Ma ja to vise aludiram na san o americkom snu - zato pitam za porijeklo sna i "ciji san mi to ganjamo". Jer lako je "go with the flow" k'o stampedo bizona koji srklete a nemaju pojma gdje, za nekim snom koji nam je vazniji od svega ostalog - a niko od nas ne zna zasto. Jer san u tom slucaju i nije nesto tamo hronoloski ispred nas nego se san sastoji iz toga da se dijeli sa nekim drugim - i onda nije ni bitno sta je sadrzaj tog sna. Zato i dalje smatram da se moramo s vremena na vrijeme zainteresovati o nasim snovima i pitati se da li su, i u tom slucaju u kolikoj mjeri, oni u stvari nasi. Ili smo samo opcinjeni da smo dio "nekog" sna i da je to u stvari taj san koji nas zadovoljava - san o snu. Cijela njemacka, ljudi zasljepljeni pripadnoscu necemu vecem, nekim idealima, dogmama i doktrinama, zajednickim ocekivanjima od buducnosti, zasljepljeni osjecajem pripadnosti nekoj grupi ljudi koji im pruzaju drustvo, okvir, uzajamno postovanje i ujedinjenost, cijela njemacka ganjala Hicin san, bez reflektiranja - i nije im (a pogotovo nikome sa strane) to bas dobro bilo. Cuda ce ti covjek napraviti za snove ali je uvijek do nas koliko su ta cuda dobre prirode. Moramo razmisljati i koristiti um za takve stvari - emotivni srkleti nas nesvjesne vode zedne preko vode a na putu nam se moze desiti da gazimo preko leseva i onda peremo ruke u krvi onih iza nas - a da nismo toga ni svjesni. Sa ovim, naravno, ne zelim reci da su emotivni impulsi nesto nepozeljeno - ne naprotiv. Tu se radja kreativnost i spontanitet. Al se i kreativa i spontanitet moze ( a mozda i treba) navigirati på nekim etickim kordinatama i koristiti sa ljubavlju i obzirom na sviju nas. Inace nas moze kreativitet na emotivni pogon pretvoriti u Dr-e Frankenstein-e, a znam da niko od nas to ne bi zelio. Tako da mozemo dati nasoj kreativi jedan "bias" obzira, brige i ljubavi. I onda da ganjamo san dok nam noge ne otpadnu:))
"...Mary Shelleys dröm
syr en sick-sacksöm...
...Det finns små trick som får folk
att ge dig mer än du är värd..."
J. Berg
Kent
Post a Comment