29 December 2007

Vi Var Alla En Gång Små


6 kommentarer:

Igor said...

MANNEN I DEN VITA HATTEN (16 år senare)

En bänkrad i en rastlös sen april
Jag tittar över axeln och ser dig blinka till
Jag kan få dig när du vill
En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång
Och du & jag håller andan och håller händer i språnget
Det är inte så långt hem

Än finns det tusentals tårar kvar
De var dina att ge vemsomhelst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken du har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen passerar vi deras gränser

Minns du vår blodsed, våran lag
Vårt dumma korståg mot en lika korkad stad
Jag minns allt, som naglarna mot glas
Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt
Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagande blick att de känns
Att det är långt hem

Och snart finns det inga tårar kvar
De var våra att ge vemsomhelst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken vi har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen sätter du själv dina gränser

Den där pojken jag aldrig kände
Som gick på gator jag aldrig såg
Och tänkte tankar jag aldrig tänkte
Under ett tunt och flygigt hår

Och alla känslor slog och sprängde
Hela vardagen full med hål
I en tid då inget hände
I en stad som alltid sov

Men älskling vi var alla en gång små
Ja, vi var alla en gång små
Ja, vi var alla en gång små

Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön

Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö

Men älskling vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö

Vi ska alla en gång dö
vi ska alla en gång dö
vi ska alla en gång dö



Jag hatar sångerna jag skrivit
Jag hatar allt jag nånsin sagt
och jag hatar den jag blivit
när jag trott att jag haft makt
Jag hatar klyschorna jag spridit
på sång och dans och sprit
Man kanske borde ta sitt liv nu
men jag trivs ju så bra i min svit
Älskling,vi ska alla en gång dö

Så du tog min hand i vimlet
och sa älskling allt är skit
och mitt cyniska hjärta flimrar
när mitt livs kärlek drar sin kniv
Du sa: Vi följs väl åt till himlen
men gör det bästa av vår tid
och jag hör klockorna som ringer
för världens äldsta raggningsreplik
Du sa: Älskling vi ska alla en gång dö



KENT

Anonymous said...

Ma jel' to malo moje kumce u bijelom shemshiru. Ma ne da kum ne da! Wow slika & wow poem. Respect n bow down!!!

Igor said...

Ne da, ne da :))
Jes', malo tvoje kumce (16 godina ranije).

"Jag kastar pil i min kuvös "

Anonymous said...

Vidim sad! Onako malo odvojene, tiho diskriminirane cuce u cosku tame subliminalnih poruka i kontaju: "nema potrebe galamu dizati - skontace nas ko treba da nas skonta!", ali ni pomislile nisu da se kocke kotrljaju svaki dan i da mogu razne vagabonde dovesti do istog vrela da se vode napiju, onako slucajno, neplanirano, neocekivano, pa cak, eto, i nezasluzeno. Al' ipak smo tu! Rijeci k'o izvor shvatanja - mreza vaznog nam znacaja i znacajne nam vaznosti. Rijeci sto imaju moc da cine da sanjamo pijani al' budni, aktivno maltretirajuci tisinu recenzijama dozivljaja i rebelsko ignorisanje vremena dajuci momentu sadasnjosti trajanje i sirinu - bukvalno - a ti vidi o cemu ja to pricam!

Igor said...

Da probam pogoditi o cemu pricas u drugom dijelu posta...? hmm... rijeci... rebelsko ignorisanje vremena... recenzija dozivljaja ...hmm... sve mi to lici na epizodu "to mi pricamo" od petka. U pravu?

Anonymous said...

Bullseye:))